Det bär uppför. Den slingrande grusvägen leder genom ljuslucker bokskog, förbi beteshagar och enebackar. Blåbärsriset lyser i vägrenen och lovar god skörd. Lycka efter lycka omgärdas av åldriga stengärsgårdar. Ett fjolårskid försvinner in bland träden. Strax efter ännu en krök syns tre kritvita skorstenskronor sticka upp ur grönskan. Och alldeles efter kohagen leder en liten markväg med gräs i mitten till gården.
Efter nästan fyrtio år på en förtrollad plats mitt i Guds fria natur, bestämde sig konstnärinnan för att skapa sig en annan sorts tillvaro i Österlens huvudstad Simrishamn. Nya äventyr hägrar.
GÅRDEN ÄR REDO FÖR NYTT LIV. DET KANSKE DU OCKSÅ ÄR?
Gården är ett gömställe och ett grönbete för idéer om ett annorlunda liv.
Ett hem och en trädgård formas ju av dem som bor där. I det här fallet genomsyras gården av ett liv med kreativa och konstnärliga förtecken.
För konstnärinnan och hennes familj har huset erbjudit generösa möjligheter för både livet - med barn, djur och intresse för trädgård och naturupplevelser - och arbetslivet. Och i flera rum har gränserna mellan de båda varit flytande. Den stora ateljén har samtidigt tjänat som vardagsrum och ibland som galleri. Vindsateljén med glasad gavel mot det milda norrljuset, är ett förträffligt sovrum och/eller arbetsrum. Och grafikverkstan skulle utan alltför stora åthävor kunna inredas till ett ännu ett kök för den matlagningsroade.
De båda längorna skulle på så vis kunna bli två fullgoda och rymliga bostäder. Jag har förstås inte kunnat låta bli att fantisera en smula om hur man skulle kunna göra. Spetsar du öronen inför möjligheten till generations- eller annat tvåfamiljboende, bläddra framåt och kika på skissen över” möjlig planlösning”!
Och man kan med fördel bo året runt. I de flesta husen runt omkring ryker det ur skorstenarna även vintertid.
De båda vinkelställda boningslängorna bildar tillsammans med uthuset, där bastun finns, en varm och skyddad famn som fångar in kvällssolen på en gård med golv av rödrosa ölandssten. Här finns en trädgård som väcker förundran. Fruktträden snart i blom. Det doftar grönt av årets första klippta gräs.Tulpanträdet växte så kraftigt att det fick beskäras för att inte lägga hela gården i skugga. Fikonet trivs i ett soligt hörn. Mullbärsträdets frukter mognar mot blåsvart sötma framåt sensommaren. Klematisen blommar ymnigt och lockar humlor, bin och fjärilar. Tusenbladsrosen doftar. Men trädgårdens raritet måste vara buskmagnolian, Magnolia Sieboldi.
Gården befinner sig på 166 meter över havet. Det är bra mycket högre än vårt österlenska berg Stenshuvud som mäter 97 meter! Det är en avskild plats där naturen spelar huvudrollen och där promenader till fots med svampkorg under armen, eller turer till häst på skogsstigar och grusvägar är en del av livet. Utanför östra längan, i tomtens norra hörn, finns ett litet fint garage. Det hyste tidigare ägarinnans islandshästar. Att arrendera beteshage till din fyrbenta vän är möjligt. Och trots avskildheten finns goda grannar inom hörhåll och till Kivik och kusten är det en dryg halvmil. Österlenkusten bjuder på smått fantastiska stränder. Kritvit sand. Bärnstensfynd. Och lätt att finna avskildhet i en solig grop. Närmst finns Vitemölla och Knäbäckshusen. Men bara om sommaren är riktigt varm och pålandsvinden blåser, är vattentemperaturen dräglig!
