Det bär uppför. Den slingrande grusvägen leder genom ljuslucker bokskog, förbi beteshagar och enebackar. Blåbärsriset lyser i vägrenen och lovar god skörd.
Lycka efter lycka omgärdas av åldriga stengärsgårdar. Strax efter ännu en krök syns tre kritvita skorstenskronor sticka upp ur grönskan. En blå emaljskylt visar att jag kommit rätt. ”Ateljé Elisabet M”. Och alldeles efter kohagen leder en liten markväg med gräs i mitten till gården.
Solen har ännu inte stigit upp och korna söker sig alltid till den plats dit solen når allra först. Jag kryper in under stängseltråden med min kamera. Men djuren är
så nyfikna och sällskapliga att jag mest fick närbilder på mular och korumpor på mina foton!
Gården befinner sig på 166 meter över havet. Det är bra mycket högre än vårt österlenska berg Stenshuvud som mäter 97 meter!
Det är en avskild plats där naturen spelar huvudrollen och där promenader till fots med svampkorg under armen, eller turer till häst på skogsstigar och grusvägar är en del av livet. Att arrendera beteshage till din fyrbenta vän är möjligt. Och trots avskildheten finns goda grannar inom hörhåll och till Kivik och kusten är det en dryg halvmil.
Solens första strålar letar sig in genom östra längans många fönster och djupa nischer. Från ateljén en trappa upp syns den brandgula morgonhimlen över ängar och hagar. Landskapet färgas i varma nyanser. Ljuset strör guldskimmer över brädgolv och putsade väggar, fönsternischernas skrovliga kalksten blänker och alla målningar får liv.
Jag går över den lilla kullerstensgården, gläntar på smidesgrinden och stiger in i trädgårdsrummet. Väl gömd för både blåst och nyfikna blickar ligger poolen. Det ångar när jag skjuter pooltaket åt sidan. Termometern i vattnet visar 28 grader.
Gårdens vinkelställda boningslängor bildar tillsammans med uthuset, där bastun finns, en famn som fångar in kvällssolen på en skyddad gård med golv av rödrosa ölandssten.
Här finns en trädgård som väcker förundran. Tulpanträdet växte så kraftigt att det fick beskäras för att inte lägga hela gården i skugga. Fikonet trivs i ett soligt hörn. Mullbärsträdet har ännu gröna frukter som mognar mot blåsvart sötma framåt sensommaren. Klematisen blommar ymnigt och lockar humlor, bin och fjärilar. Tusenbladsrosen doftar. Men trädgårdens raritet måste vara buskmagnolian, Magnolia Sieboldi.
Att det är ansat och vårdat vittnar om både ordningssinne och gröna fingrar. Men det är också en trädgård som tål lek och spring!
Under fyrtio år har ägarinnan restaurerat på ett tämligen genomgripande sätt. Idag är gården en rymlig och bekväm bostad med en ganska annorlunda och mycket trivsam planlösning - man kan gå på promenad från den ena änden till den andra! I den äldsta delens intima rum med takbjälkar, spegeldörrar och järnkamin, går man från biblioteket genom hallen förbi duschrummet och trappan till gavelsovrummet, vidare genom TV-rummet, matsalen och köket. I hallen tar man till vänster och passerar badrummet, ett sovrum, trappan upp till sängkammaren och utgången till innergården. Slutligen bjuder den stora ateljén och sällskapsrummet vardagsrummet på rymd och svängrum. Också där finns en eldstad att njuta vid.
Man kan med fördel bo året runt. Och i de flesta husen runt omkring lyser det i fönstren även vintertid.
