När höstens sprakande färger bleknat mot grått och brunt börjar mina ögon längta efter en klarare färgskala.
Sedan ett par decennier har vi lyckan att övervintra på mildare breddgrader. När det närmar sig advent migrerar vi söderut till vårt italienska evighetsprojekt. På vinterns schema står läggning av golv, av blankpolerad ligurisk ardesia (svart kalksten), på tredje våningen. Isolering av tak och väggar på det fjärde våningsplanet, ”sotto tetto”, ska också hinnas med och några hundra våririslökar ska komma i jorden under olivträden. Kanske hinner jag se dem blomma i klarblått innan vi åter vänder norrut?
På kaffemuggen jag fick i gåva av ägarparet till den fina kringbyggda gården jag nyss sålde, står följande klokskap:
”Siediti al sole.
Abdica.
E sii re di te stesso.”
Fernando Pessoa.
”Sätt dig i solen.
Abdikera.
Och var kung över dig själv.”
För en arbetsnarkoman ter sig uppmaningen lätt rebellisk. Icke förty ämnar jag försöka lyda den. Vår italienska katt är en god läromästare!
Och så snart vårsolen lyser över Österlen, är jag på plats för ett löftesrikt 2025. Fulltankad av sol, iver och förnyad arbetslust! Tills dess når du mig på telefon om du vill prata om huset du vill sälja - eller köpa!
Gabrielle