Ett hus i stadens snart tusenåriga hjärta. Ett stenkast från sjumilakust och bärnstensstränder. Ett livsnjutande ägarpar med vida vyer, visioner och blick för sydländsk trädgårdskonst. Huset vid Skepparegatan är en harmonisk och originell syntes. Några förlagor finns inte.
Det är helt och fullt ”sig sell nock”.
Huvudbyggnaden är inredd för tvåsamhet och sällskapsliv. Men inåt gården har det på senare år skett spännande förändringar. I gårdshuset finns en bekväm och självförsörjande bostad. Det gamla brygghuset har förtjänstfullt förvandlats till kök och smått spektakulärt sällskapsrum och en eldstad har tagit bykgrytans plats. Vidare finns två stämningsfulla rum – ett används som sängkammare, det andra som ”sitting room” med sovplats – och ett duschrum med toa och fönster mot trädgårdens grönska. För den med behov av fler sovrum finns goda möjligheter - v.v se beskrivning för alternativ planlösning!
GATUHUS. GÅRDSHUS. GENERATIONSBOENDE.
Första pantbrevet om 500 Riksdaler togs ut den 29 juli 1895. Någon gång året därpå stod det resliga kaptenshuset nära hamnen klart. Under sitt första liv präglat av sjöfolk, som sig bör för ett hus med denna adress. Och sedan, från 1969, i samma ägares händer i nästan 35 år. I både hus och trädgård manifesterade denne gentleman sin goda smak och skapade ett tidlöst hem av utsökt kvalitet, med ett stort mått av det fransmännen kallar ”savoir vivre”. Kräsna val. Mer än en nypa egensinne. Men att skrävla var aldrig avsikten. Snarare ser vi ett livsverk och något av en förlorad värld av en ”lebeman” som måtte kommit renässansens nobla ideal mycket nära.
Sedan två decennier befinner sig hus och trädgård i nuvarande ägarpars ömsinta vård. Otaliga är de läsvärda reportage i olika livsstilsmagasin som följer parets resa genom trädgårdsskapande och inredningsiver. Inte utan ett visst vemod har de beslutat att finna nya goda händer till huset i Simrishamn. Många skratt och mycket glädje sitter i väggarna. Och allas vår nyfikenhet är stor på dig som nu får förmånen att åtnjuta tillvaron på Skepparegatan 7.
Gatusidan ligger i skugga på morgonen. Men solgasset lockar mig genom portgången och in i trädgårdens rum. Muromgärdad, innesluten, minner innergården om en klosterträdgård. Buxbomsparterren är skapad av myriader av sticklingar från österlenska kyrkogårdar och, säkert, efter noggrant studerad fransk förlaga. Det är en trädgård med lika delar patina och nyskapande. Rosor med grenar knubbiga som barnaarmar. ”Kompassen” omsorgsfullt lagd av sjösten. Mullbärsträdet vid solig södervägg är bördigt. I det milda klimatet blir lavendeln till stora buskar. Det finns ett rikbärande valnötsträd och ett olivträd på friland. Dammens strama form mjukas upp av näckrosor. Porlandet från lejongapet på muren överröstas ibland av dånet från havet.
Sjöbrisen för dofter av hav, rosor och nybryggt kaffe in genom sovrummets öppna fönster. Trädgårdens slutna rum ger goda livsbetingelser för allt som lever och växer. Buxbomsbroderierna och lavendelns grågröna bladverk ger ögonfröjd året om. Och vid den höga, vita, muren finns en plats under valnötsträdets lätta skugga, där man gärna dåsar hela långa eftermiddagen.
"Trädgårdens ljuvaste plats är nog ändå terrassen med ett patinerat kalkstensgolv i persikoköttrosa toner. Den är gammal och trots att huset är byggt på en hög grund valde man en gång i tiden att lyfta upp terrassens golv i höjd med husets. Ett hårfint tröskelsteg genom de dubbla dörrarna och man är inomhus. Tre långa till, och man är framme vid spisen. Det var denna befriande och oklara känsla av vad som är inne och vad som är ute som Eva och Björn föll för när de köpte huset."
Peter Englander, Allt om trädgård 2012
Noga utvalt. Golvet i bibliotek, vardagsrum och matsal av teak. Kakelugnen sannolikt en Rörstrand. Snickerier av valnötsträ. Blyinfattade glas. Inredningsdetaljer samlade på resor världen över. Plåtarbeten av vackert åldrad kopparplåt.Den utsirade porten till lidret liksom det sidenblanka stengolvet i den stora hallen kommer från ett patricierhus i huvudstaden, nämligen forna Systembolaget på Vanadisvägen. Förutom byggnadsdetaljer fick nämnda inrättning också släppa till ur sitt ordinarie sortiment; i vinkällaren har grandiosa buteljer legat i prydligt dammiga rader...fast inte så länge.
