Ligurien, där jag sedan ett tjugotal år har förmånen att vistas vintertid, har flera beröringspunkter med vårt svenska moderland. Under många år hade Björn Afzelius sitt andra hem i bergsbyn Castelvecchio di Rocca Barbena. En annan älskad visdiktare, Evert Taube, bjöd sin blivande hustru Astri till San Remo i början av 1920-talet. Och just i San Remo bodde Alfred Nobel under några år mot slutet av sitt liv och där lämnade han jordelivet den 10 december 1896. Från staden doneras blommorna traditionsenligt till Nobelfesten.
I söndags, på Nobeldagen, strålade solen från molnfri himmel här i Ligurien. Vi (maken mest) passade på att tukta vårt sjustammiga lagerträd. Merparten av spillet fick eldas upp då lagerblad är föga lämpade för kompostering. En omisskännlig doft av kalops spreds snart i hela trädgården! Av några överblivna kvistar band jag en lagerkrans, en corona d´alloro, passande just denna dag då en sådan är en symbol för lärdom. En universitetsexamen benämns på italienska Laurea. Men seden att kröna studenten med en lagerkrans, har längre tradition i Sverige än i Italien!
Lagerträdet, Laurus Nobilis, var helgat åt solguden Apollon, som också var musikens, måleriets och poesins beskyddare i den grekiska mytologin. I forntida Rom var lagerkransen en segerkrona för militära bedrifter och en symbol för kejsaren. Och under den senare delen av medeltiden kröntes diktare och poeter med lagerkransen. Lagern symboliserar även hopp. En annan krans, den av olivträdets grågröna blad, var en segersymbol för atletiska bedrifter vid de olympiska spelen i antika Grekland. Olivkvisten är ju också en välkänd symbol för fred.
Även våra olivträd behöver beskäras. Kvistarna kommer att räcka fint till en krans. Alfred Nobel må ha uppfunnit både dynamit och andra sprängämnen, men hyllade freden och instiftade fredspriset till den som “hafva gjort menskligheten den största nytta”.
