Det är nu landskapets hud och främsta näring är blottad i all sin glänsande rikedom. Få har skildrat stämningen så väl som professor Ingvar Holm i den litterära skatt som hans ”Min Österlenbok” är.

”Och landskapet vaknar till en mörk, främmande skönhet när höststormen bryter mot höga stränder och slätten reser sig som en tung, svart skulptur med kullar och mörka gårdar. Österlen stiger fram ur idyllen i november med en dov prakt av umbra och jordfärg./—/ Brösarps backar är sköna i gullvivornas tid och hagarna nedanför Stenshuvud jublande rika när blåsippor, vitsippor och gulsippor blommar och sedan när orchidéernas många arter fyller botanisten med glädje. Och strandliljorna finns och backsippor och martorn. Ingen finns som är likgiltig för vårens färgglada girlang. Men jordskorpans egen saga, de stora krafternas utslag, kommer nära där hösten drar fram. Då blir landet ett under.”