Vägen till Munka. Över fälten och kohagarna. Längre och längre in i skogen. Där vägarna blir smalare. Där stillheten blir tätare. Bokarnas löv tycks glöda i morgonsolen. Gylleboskogen är ett virrvarr av grusvägar, markvägar, stigar. Det är lätt att köra vilse. Kanske är det också meningen. Den som letar efter Munka Rynga söker inte bara en adress. Utan en plats vid sidan av världen.
Morgonens släpljus snuddar mangårdslängan norrvända fasad. Stämningen slungar mig ett gott stycke bakåt i tiden. Nu var det 1886. Världen var stadd i förändring. Det är ett år mitt i en märklig brytningstid. Industrialismen växer. Städerna likaså. Järnvägar dras genom landskapet. Samtidigt börjar människor längta tillbaka mot hantverk, natur och enkelhet. Det är då Arts & Crafts-rörelsen i England på allvar tar form. Idén om det handgjorda livet. Hantverkets värde. Naturens kraft. Vardagens skönhet i enkelhet och gedigna material. Allt detta låg i luften just då.
Vid samma tid fogades sten på sten i en glänta i skogen nära Gyllebosjön.
Människor har levt kring Gyllebosjön sedan stenåldern. Här i Östra Vemmerlövs socken påbörjades enskiftet redan under de första åren av 1800-talet, under stark påverkan från Gyllebo slott och gods, vars makt under lång tid präglade hela bygden. Munka Rynga ägdes från begynnelsen av slottet. Kanske låg gården en gång i kyrkbyn, som alla skånska gårdar före skiftesreformerna? När byarna sprängdes och gårdarna flyttades ut till sina nya ägor förändrades inte bara landskapet, utan också människans sätt att leva. Om Munka Rynga faktiskt flyttades ut i samband med skiftet vet man inte. Men platsen bär något av den ensamhet och självständighet som kom att prägla det skånska landskapet efter skiftet.
Gården omtalas i Gods och gårdars upplaga från 1944. Här hölls hästar, kor, svin och får. Marken brukades. Gården levde sitt vardagsliv långt innan någon började tala om “livsstilsboende”. På 1960-talet ägdes gården av ägarinnans pappa, som i en artikel i Lantmannabladet beskrevs som en ovanligt modern lantbrukare. Här prövades nya idéer kring grisuppfödning – grisar som gick ute! Familjen bodde inte själva på gården. En förvaltarfamilj skötte både djur och marker. I artikeln syns ägarinnan själv som liten flicka vid pianot. Hon minns trädgården som en gång omgav gården. Buxbomshäckarna. Blomsterkvarteren. Grusgångarna. Omsorgen om platsen. Gården bär spår av människor som levt här före oss. Munka är vilande. Väntande. Du som gör Munka till din plats på jorden får fortsätta berättelsen.
Kanske är det ingen tillfällighet att gården bär namnet Munka Rynga. I bygden lever ännu berättelser om den så kallade Munkagången i Gyllebosjön, en sägen om den stenlagda gång under vattnet över sjön, där munkarna kunde gå
med huvudet ovanför vattenytan till nunneklostret på andra sidan.
Stallen och ladugården är välbevarade, stora utan att vara oproportionerliga, med god takhöjd och välbyggda konstruktioner som fortfarande bär tydliga spår av gårdens historia som levande jordbruk. Byggnadernas fina skick ger gården betydande möjligheter framöver. Här finns gott om plats att inreda verkstad eller ateljé, ett stall för hästar eller får - och kanske inreda ytterligare en bostad om behovet finnes? Kort sagt: här finns utrymme för den som vill skapa sitt livsrum utifrån eget huvud.
Gården ligger vid vägs ände och omges av två tunnland egen mark. Dels skönjes spåren av en gammal anlagd trädgård, dels finns öppen mark, lagom till en hage. På kartan syns en bäck passera genom tomtens nordvästra hörn. Gräs och sly växer högt och jag saknar lämpliga skodon för att följa bäcken genom markerna. Den rinner såsmåningom ut i sjön – och det ser ut att vara den bäck som passerar ruinerna av en gammal kvarn, som rinner ut i sjön just där Munkagången börjar.
Spåren av en gammal trädgård. Från gårdssidan visar Munka sin robusta ryggrad av sten och arbete. Från trädgården framträder något annat. Ljusare. Mjukare. Nästan brittiskt i känslan. Den höga stensockeln, grönskan och de gamla träden ger huset en stilla cottagekaraktär, som om gården långsamt vuxit fram ur skogen omkring den. Blodboken blossar mot klarblå himmel med ett knyppelverk av löv som rodnar alltmer för varje dag. Den stora eken har ännu slutna knoppar. Och i trädgårdsrummets västra kant finns en allé av bok, satt som formad häck för längesedan! På gården finns också gott om plats för den som vill odla, laga mat från grunden och leva lite närmare årstidernas rytm. Odla din egen mat. Fiska Gädda och abborre i sjön. Plocka av naturens gåvor. Ramslök och nässlor. Bär och svamp. Ägg från egna höns.
Värmande kvällssol mot östra längans väggar. Livgivande morgonsol vid den östra. Mellan längorna uppstår flera olika gårdsrum där ljus, skugga och siktlinjer förändras under dagens gång. Trots gårdens storlek känns miljön samlad och mänsklig snarare än monumental. Och för den med drömmar om gröna rum finns ingen ände på vad som skulle kunna skapas här. Spaljerade frukträd mot västvänd gavel. Solälskande blomster i söderhörnet. Skuggväxter vid mangårdslängan. Ett nytt vårdträd som samlande punkt.
Först när man ser kartan förstår man riktigt hur skyddat Munka ligger. Mitt i skogen, fågelvägen en kilometer från sjön och naturreservatet. Härifrån nås vandringsleder, ridvägar och skogsstigar, samtidigt som både Rörum med Sofiaskolan, Österlens populära waldorfskola, vår huvudstad Simrishamn och stränderna finns inom nära räckhåll.
Vägen in till Munka förändrades under vintern. Då avverkades den äldre granskog som tidigare omgav gården. Spåren är i skrivande stund inte särskilt vackra. Kvar finns fortfarande känslan av skogens skyddande närvaro — men med betydligt mer ljus än tidigare. Enligt gällande skogsvårdsplan kommer ris och virke att tas om hand först sedan det fällda materialet fått barra av, vilket sker under sommaren. Enligt samma skogsvårdsplan ska skog återplanteras – men nu planeras ridåer av lövträd runt granarna.
