En ögonblicksbild av ett levande förflutet.
I mina gömmor fann jag till min glädje ett gammalt vykort över Gladsax, sannolikt från 1930-talet. Telefonstolpar syns, liksom några mindre lastbilar. Men husen som byggdes under 40-talet finns ännu inte. Annars är byn sig förunderligt lik! Kyrkan mitt i byn. Skolhuset syns längst upp i vänstra hörnet - med flaggan i topp och skolgården full av barn som blickar upp mot flygplanet!
Två generationer kvinnor har haft Gladsax Skola i sin vård de senaste sex åren. Mor och dotter drevs tillsammans av en vision att fullt ut återskapa byggnadens forna glans och leva på en plats där skapande skulle vara hjärtpunkten i livet. Skapande av vackra och autentiska miljöer. Skapande av konst. Skapande av trädgårdsrum. Och ambitionerna var högt ställda. Inga genvägar har heller tillåtits i allt det som hittills åstadkommits. Men ibland blir livet inte riktigt så som man i förstone tänkt sig. Därför ligger vägen öppen för dig som också är genomsyrad av längtan efter att skapa en plats för livet.
Byggnaden är inspirerad av den svenska tjugotalsklassicismen. Begreppet hänvisar till en konstriktning som var vanlig i Norden från omkring år 1910 och in på 1930-talet. Utomlands kallades denna arkitektoniska stil med sitt harmoniska och svala formspråk för ”Swedish Grace”.
Symmetri ger harmoni. Snickeridetaljerna är omsorgsfullt utformade. Murningsarbetet vackert utfört. Utan överdrift skulle man kunna säga att byggnadsverket är något av en arkitektonisk kulturskatt. Huset är minst sagt imponerande och befinner betryggande långt från modernt ”papplådebyggeri”. Det är en makalös byggnad, både till omfång och byggnadskvalitet.
Skulle det ens vara möjligt att uppföra ett liknande praktbyggnadsverk idag? Finns det överhuvudtaget snickare och murare som skulle kunna? Finns fortfarande så goda material? Och hur mycket skulle det i så fall kosta?
Skolan ligger ostört och avskilt men ändå mitt i den måleriska byn med den vitkalkade kyrkan nära intill. Här råder ro och stilla vila. Den lantliga omgivningen, den frodiga grönskan och det solbelysta läget ger byggnaden en mjuk och snäll inramning, ger den trots sin storlek en vänlig uppsyn.
Mer än ett tunnland mark med parkliknande prägel hör till. Här finns höga lövträd av många slag, vilka planterades i för att barnen skulle få lära sig om den svenska floran. Gröna ridåer döljer omslutna trädgårdsrum. Vidsträckta vyer över böljande fält och skogen där bortom.
På det som förr var en grusad skolgård har ägarinnorna redan kommit en god bit i trädgårdskapandet. Den stora runda rabatten är kantad av buxbom och gatsten. Här finns rosor av många slag, som i skrivande stund bjuder på en andra blomning. I rundelns mitt står vårdträdet, en manchurisk valnöt, med långa flikiga blad och goda nötter när trädet vuxit sig större. Vid byggnadens södersida finns den teglade terrassen. Invid väggen trivs ett spaljerat päronträd i kruka. Den stora uppmurade perennrabatten är ett fint komponerat och färgstämt skådespel. På skolans gamla basketplan har man anlagt köksträdgård i pallkragar - jag möter en av ägarinnorna en tidig morgon med korgen full av nyskördade grönsaker. Och så finns den skyddade baksidans trädgård där både barn och likasinnade vuxna kan leka. Att platsen är trygg för fyrbenta vänner torde vara uppenbart!
Det gamla gårdshuset med valmat tak i skulle kunna bli ett gästhus. Att anlägga ett klassiskt orangeri i anslutning till den fina byggnaden vore kanske också en tilltalande idé?
Skolan var i drift så sent som 2013 och i kommunal ägo till 2015, då den kom i ett konstnärspars ägo. Tre år senare såldes fastigheten till nuvarande ägare.
Byggnaden befinner sig i en pågående pånyttfödelse med starka byggnadsvårdande förtecken. De rum som redan satts i stånd präglas av ett poetiskt formspråk i en nyanserad och enhetlig stil, originell och färgmättad. Nitton av husets fyrtiotre fönster har bytts till hantverksgjorda med spröjs och valsat glas, målade med linoljefärg. Merparten av den mindre lyckade moderniseringen av ytskikt som skedde i skolbyggnaden under 1980-talet har suddats bort. Tack vare att mycket få strukturella förändringar gjorts, är spåren av svunna tider lätta att tyda. Att lita på husets kvaliteter, att återställa snarare än att renovera, är en god ledstjärna i umgänget med gamla hus!
Högst upp finns de båda ateljéerna. Båda rummen är minst sagt spektakulära. Skolsalen på mellanplanet dränks av ljus från fyra höga fönster och är redan i sitt nuvarande utförande ett sällskapsrum av rang. Med autentiska fönster och brädgolvet befriat från 1980-talets plastmatta skulle rummet lyftas till oanade estetiska höjder. Lägg därtill möjligheten att förse rummet med eldstad. En kakelugn en högrest, utsirad järnkamin? Bornholm? Valet blir ditt!
Det som tidigare var ytterligare en skolsal har inretts till fyra fina rum längs en mittaxel i form av en gallerigång. Utrymme finns även för ett tilltänkt badrum. Ännu ett stämningsfullt sovrum finns invid stora skolsalen. Att jag uppfattade planlösningen och utförandet i denna del som ursprungligt säger kanske något om sinnet för proportioner och hantverk, både hos föregående ägare och de nuvarande!
Och visst finns mer att renovera och återskapa, som alltid i ett gammalt hus. I några rum finns ännu plastmattorna från 1980-talet kvar. Under de som redan avlägsnats fanns fina brädgolv att ta vara på. En del trista innerdörrar väntar på att bytas ut. Och vad avser kök och badrum finns stora, delvis genomförda planer.
Det blir din uppgift och glädje att föra det ambitiösa projektet i hamn.
