Jämte stranden sågs ett wackert stenhus, på Landshövdingens tillstyrkande upbygdt af denna sten för Mälte- och Packhus, til et artigt exempel på en skoglös ort. Carl von Linné
När jag var barn i mitten av sjuttiotalet, var platsen nedanför det gamla packhuset öde och tom. Här parkerade vi bilen när man skulle handla fina charkuterier på UBE-livs mitt emot eller äta goda bakelser på Thulins konditori! Men den kringbyggda Wollinska upptog från mitten av 1700-talet hela kvarteret Ålen och nämns redan av Linné. Särskilt det då nybyggda, resliga packhuset tycks ha gjort intryck på botanikern. Gården, som även benämns Borgmästaregården, var en av stadens förnäma handelsgårdar. Välkända är även Björkegrenska, vars gamla spannmålsmagasin Hafreborg hyser Österlens museum och Bergengrenska med sina korsvirkeslängor och sin promenadträdgård med rötter(!) i 1800-talet. Packhuset står ännu kvar i numera pietetsfullt renoverat skick medan köpmangårdens övriga längor revs på 1960-talet.
Men kvarteret skulle återuppstå, bortsett från den norra längan utmed Brunnsgatan, vilken syns på ett vykort från 1920-talet. 1978 byggdes det ockragula parhuset mot Repslagaregatan i enlighet med den stadsplan som upprättades 1977. Och numera är staden rädd om sina kulturhistoriskt värdefulla miljöer!
Ljust ockragul stänkputs. Spröjsade fönster med slätputsade omfattningar. Varmrött enkupigt tegeltak. Skvallerspegel på gaveln.
Den soldränkta innergården i sydväst, några steg från kajen. Medelhav i miniformat. Den lilla lättskötta, insynsskyddade trädgården, snarast en väl tilltagen uteplats, är varm och vindstilla när vinden ligger på från havet. Murgröna klär plank och mur med blanka mörkgröna blad. Vinrankan slingrar sig, knotig och rikbärande. Fikonen mognar. Rosor och lavendel doftar.
Från både köket och stora sovrummet mot öster betraktar man hamnens liv och havets föränderliga skådespel. Där lägger tullkryssaren till vid kaj. Där följer måsarna fiskebåtarna på väg in i hemmahamnen. Där sätter scouternas smäckra segelfartyg Sarpen kurs mot Bornholm.
Den 8 september 2024. 24 grader i skuggan. 20 i vattnet.
Det skulle mycket väl kunna vara ett sydländskt semesterparadis. Stränder så nära att ett hastigt morgondopp inte avskräcker. Strandpromenaden. Småbåtshamnen. Den lilla gemytliga staden med mysiga krogar, söta butiker och livlig torghandel. Varierande utflyktsmål inom nära räckhåll, för alla smaker. Lugnt och skönt nära naturen. Det är inte Saint Tropéz. Inte Côte d ́Azur. Inte Medelhavet. Utan Simrishamn på Österlen och Hanöbukten!
Kvällspromenaden runt kvarteret. Sorlet. Klirret. Skratten. Dofterna. Fullsatt på uteserveringarna.
Simrishamns alla förtjänster förtjänar några rader. Alla befinner de sig på bekvämt gångavstånd från Repslagaregatan. Staden är liten och gripbar, utan att intimiteten blir påträngande. Kanske utser Du någon favorit bland stadens krogar till Ditt stamlokus, och låter det förgylla Din tillvaro de dagar havet är grått, dimman tät och mistluren klagar. Vill Du själv tillreda måltider av goda råvaror, kan man införskaffa väl mogen Gorgonzola på Börje Olssons Skafferi, bära hem nyskördat från torget och köpa sprattelfärskt från fiskaffären i hamnen. Finns intresse för aktivitet av mera fysiskt slag finns bouleklubben, segelklubben och cykelbana till golfbanorna. Vill Du vara mera för Dig själv finns promenadvägarna från Tobisvik och norrut över strandängarna. Biograf och bibliotek hör också till vardagens viktiga. Liksom sjukhus och Systembolag, banker och butiker. Det finns goda och trygga skolor. Räcker inte Simrishamns, faktiskt förvånande stora, utbud av förlustelser och nödvändigheter finns tågstationen nära - Pågatåget tar dig på halvannan timma till skåningarnas huvudstad Köpenhamn.
Men ett stundtals makligare tempo och ett människovänligt klimat, både bildligt och bokstavligt, kanske bidrar till Österlens dragningskraft?
