Den ostliga vinden har mojnat. I flera dagar har vågorna gått höga och med våldsam kraft kastat sig mot kaj och pir. Men att havets skådespel har många akter, är kanske en del av tjusningen med att bo på ett ostskånskt fiskeläge.
Blygrått. Smaragdgrönt. Turkosblått. Spegelblankt. Dånande. Storm. Bris. Stiltje. Vågor. Saltstänk. Vindar. Segel. Soldis. Ibland smälter hav och himmel samman i ett disigt töcken. Ibland syns horisonten knivskarpt blå mot lätta moln.
Att omge sig med livgivande förutsättningar ger oss näring på alla plan. Och att varje dag få dricka sitt morgonkaffe med öppna dörrar mot soluppgången, lyfta blicken från morgontidningen och kika ut över Östersjön, gör det kanske lättare att fånga dagen?
Det var en märklig företeelse, den östskånska sjöfartens storhetstid. Från fattigdom och obemärkthet svingade sig Österlenkusten upp till rangen av ledande sjöfartsprovins. De små grå fiskelägen blev på några årtionden burgna sjöfartssamhällen. Brantevik är det mest markanta exemplet på denna utveckling.
Inge Löfström, Detta är Österlen.
Den breda, långa och resliga skepparlängan vid Södra hamnen uppfördes under dessa gyllene år. I prospektet får du stifta bekantskap med nuvarande ägarinnan, som skrivit ett brev till dig. Men först låter vi en annan brevskrivare komma till tals. Vem sagesmannen är framgår inte av det gulnade, maskinskrivna dokument jag fått i min hand men jag sänder vederbörande en tacksamhetens tanke. Värdet av att bevara historien för framtiden kan inte överskattas.
Husets historia såsom jag känner den.
Huset uppfördes åren 1885-86 av sjökaptenen Nils Nilsson. Kapten Nilsson var befälhavare och redare för skonerten ”Rudolf”. ”Rudolf” gick på den s.k pit-props farten mellan norrlandshamnar och England. Kapten Nilsson köpte timmer i Norrland, som han sedan fraktade på ”Rudolf” som extra däckslast ned till Brantevik. Där gick man ”över stag” och vräkte timret i sjön där det sedan bärgades av hustrun och barnen. Virket drogs iland och ”lavades” på tomten, där det för övrigt stod ett mindre hus tidigare.
När så allt erforderligt timmer fanns på plats, började bygget. Att huset, som är ett korsvirkeshus, kläddes med träpanel, var ett bevis på välstånd i det då trädfattiga Skåne. /---/
8 x 17 meter.
Det är nästan dubbla mått om man jämför med skånelängans minsta variant. Men var man redare och kapten på egen skuta ville man förstås visa att man varit duglig och lyckosam! Måttet medger rum i bredd. Sådana vidlyftiga volymer sågs aldrig i fiskarlängorna!
Läget är ett av Österlens yngsta. Det om- nämns första gången i kyrkböckerna 1720. Fiskeläget fick ett formidabelt uppsving under sjöfartstiden, då skepp med något av de österlenska fiskelägena som hemmahamn gick på världens hav. Krokbåtar och vrakekor byttes mot briggar och barkskepp. Fiskarna blev sjömän och seglade under några osannolika årtionden till så avlägsna platser som Shanghai och New York. Långt fler än trehundra fartyg finns registrerade i stiftelsen Hoppets annaler. År 1898 nåddes kulmen. Då var Branteviks handelsflotta den största i riket med 118 fartyg samtidigt!
Redan tidigt kom läget att delas i Norr och Söder. Två världsdelar, skilda åt av en bäck. Två socknar, Simris och Östra Nöbbelöv. Två kyrkor. Två hamnar. Två skolor, Två möllor. Att det än idag finns en uppdelning fick jag med all önskvärd tydlighet bekräftat vid ett besök för länge sedan på sjöfartsmuséet Hoppets lokal. Där pratade man med naturlig självklarhet om att den och den bodde på Söder. I min enfald trodde jag först att det var kungliga huvudstaden som avsågs!
Ett knyppelverk av knoppar. En syremättad, klorofyllspänd oas med harmoniska former och många rum. Häckarna är rummens gröna väggar som skyddar mot vinden från havet, dämpar ljud och silar sol. Avenboken har ljusgröna knoppar mellan raka stammar som en vävnads inslag i varpen. De chokladbruna löven sitter kvar och prasslar hela vintern. Formklippta buxbomsklot ger stadga och struktur åt allt som blommar och slingrar och växer.
Blåregn, klätterrosor och lavendel växer sig kraftiga i det milda kustklimatet. Nota bene – växtvalet är alls icke någon eftergift åt inredningsmagasinens tillrättalagda Provence- romantik. Dylik fägring har hävd i den österlenska ”haven”. Smått exotiska växter kan också fås att leva här, i vad som bäst kan benämnas zon 0.
Det finns uteplatser där man kan följa solens gång på himlen från gryning till skymning. Det finns undangömda vrår där man kan slumra bort en stund eller en dag. Det finns gråstensmurar och stentrappor att sitta på och och vid långbordet under pergolans blommande tak ryms hur många som helst på midsommarfester och kräftkalas.
Och i snåren sjunger näktergalskören hela försommarnatten.
