Skillinges egen boulevard med det givna namnet ”Kaptensgatan” bär spår av ett stolt och ännu inte glömt förflutet. Nr 16 uppfördes 1898, "på den tiden det fanns fler skutor än karlar på Skillinge". Byggherre var, föga överraskande, en sjökapten. Denne kom sedan att bebo det nätta, eleganta huset med hustru och fyra söner, vilka samtliga sägs ha följt i faderns svallvågor och blivit sjökaptener!
Blott fyra familjer har haft huset i sin ägo under de 126 år som förflutit sedan det uppfördes. För den med en smula nyfikenhet på lägets och husets historia finns rika källor att ösa ur. Ett besök på lägets välfyllda Sjöfartsmuseum är en aptitretande introduktion. Där fann husets nuvarande ägarpar ägarlängden till Skeppet 4, som den tidigare registerbeteckningen löd. De själva är ännu inte noterade i muséets rullor men har sin givna plats som ägarfamilj Nr 4.
På en krok i entrén hänger en lätt gulnad kaptensmössa. Denna har tillhört ägarparets manliga hälfts morfar, som var av skepparsläkt på fiskeläget Råå. Så även nuvarande ägarfamilj har sjöfart i blodet! Nu återvänder familjen till sina nordvästskånska rötter och lämnar huset till ägare Nr 5.
Vi är nyfikna på vilken historia du bär med dig till Skillinge och Kaptensgatan 16.
Vitmålade snickerier, gråmålade trägolv och ljusstråk genom många fönster ger en sval och vilsam atmosfär. Grått som hallastenen. Vitt som molntussarna. Detaljarbetet är av utsökt slag. Salens takmålning med sin ornamentik i kraftfulla men dova färger är i sagolikt fint skick. Spegeldörrarna har spröjsade glas och utsirade trycken.
Jag hade förmånen att få förmedla huset till ägarparet för 18 år sedan. Och jag minns deras föregångares berättelse om hur hon förälskade sig i huset. Hon hade egentligen inte alls tänkt köpa sig något hus, inte när man istället kunder resa och se världen! Men ödet ville annorlunda. På väg i bil till nyårskalas i Skillinge fick hon syn på huset, sådär i ögonvrån, och hojtade till sina medpassagerare: - Vilket bedårande hus! Där skulle jag vilja bo! Nu råkade det händelsevis vara till salu. Hon berättade om hur hon stod i hällande regn och tryckte näsan mot fönsterrutan och såg den stiliga kakelugnen. - Jag ringde mäklaren och sa: Fungerar kakelugnen köper jag huset! Och det gjorde den...
Byggnadens harmoniska symmetri, det omsorgsfullt utförda mureriarbetet och den milt pistaschgröna kulören (vilken inom parentes sagt lär vara ursprunglig) var goda skäl för förälskelse. Inomhus hade den skira sekelskiftesatmosfären dränkts i brunmurriga medaljongtapeter och dystra färger. Resan mot att varsamt återföra huset närmre sitt ursprung påbörjades av henne och spåren från 1950-talets renovering suddades bort.
I nuvarande ägares ömsinta och kapabla händer har resan fullbordats. Med sinne för det sinnliga har de givit huset nytt liv. Ett konstnärligt anslag syns i alla stilleben och vackra blickfång.
Att ägarinnan är en prisbelönt formgivare kan man nästan gissa! Ikoniska bruksföremål i hennes design samexisterar förunderligt väl med husets arkitektoniska kvaliteter. Och kanske är det precis så; god arkitektur, god design och god konst, från vilket århundrade de än må vara, gifter sig ansträngningslöst med varandra.
Rumskänslan i trädgården är påtaglig. De trehundratrettio kvadratmetrarna är väl tillvaratagna. Trädgården är insynsskyddad och uppvuxen. Huset bildar tillsammans med trädgårdsboden och höga gröna väggar en innergård där man får vara ifred.
Det som tidigare var en gräsmatta, har förvandlats utifrån samma tanke om rumslig disposition som en inomhusmiljö. Här finns frukostrummet under äppelträdet eller i hörnet invid husväggen. Här finns också skafferiet, med fyra fina odlingssängar för dillen och nypotatisen. Lunchmatsalen är belägen vid solgassande södervägg. Vilstolarna är placerade i det soliga rummet under magnolian. Eftermiddagskaffet intages med fördel nedanför kökstrappan vid rosenspaljén.
Och när solen sjunker sitter man i kvällens sista strålar innanför häcken mot Kaptensgatan.
