Jag kom till Kivik som femåring. Vi bodde då i bröderna Wendels gamla skepparhus på Stengatan.
I biblioteket fanns en ljusgrön kobratelefon och ett anteckningsblock. Det var embryot till fastighets-förmedlingen, den näring jag sedermera skulle viga mitt liv åt. Fiskeläget blev mitt barndomsland och en livslång kärlek till Österlen tog sin början.
Mina rötter är djupa.

På Österlen är det främmande nära, både i sinnesstämning och geografi. Konstnärerna fann provinsens ljus redan i mitten av 1800-talet. Ungefär samtidigt förde handelssjöfarten segelfartyg med fiskelägenas namn på akterspegeln över hela världen. Och klimatet är milt, också människor emellan.

Mitt Österlen är Piratens skrönor och Jacques Werups poesi. Mitt Österlen är Ellen Trotzigs mollstämda landskap och Harou Sézakis ljusfyllda penseldrag. Mitt Österlen är junimagnolians doft
och timglassand som gnisslar under bara fötter.
Men mitt Österlen är också februaris ostliga vindar och fykande snö och novemberdimmans dofter av jord, fallfrukt och våta löv.

Mitt Österlen är mitt
under alla årstider och i alla väder.

Mitt Österlen sträcker sig bortom
alla trender och dagsländor.

Mitt Österlen är min historia.